Det är många som har synpunkter på att jag har rest till Argentina och stannar kvar här. Allt ifrån de som tycker det är modigt att ge sig iväg till ett annat land på andra sidan jordklotet till de som anser att det är ett oansvarigt tonårsbeteende.
Älskar att resa
För att förstå så kan jag börja med att berätta att jag har älskat att resa ända sedan vi reste till Bornholm i Danmark 1966 och sen till Italien och RImini 1967. Spanien 1969 och Benidorm där jag red för första gången och älskade det från första stund. Frihetskänslan att få gallopera iväg på präriestigen och hålla tygeln med högra handen och ut med den vänstra för balansen.
Att jag fick 2 stora ridsår på rumpan brydde jag mig inte om utan såg till att plåstra om för under de 2 veckor vi var där ville jag rida varje dag. När jag lyssnade på Evert Taube och då han sjöng om Pampas, Carmencita och Fritiof Andersson var jag såld på landet och tänkte att dit viil jag resa en dag. Som en svensk Hemingway och gaucho.
Planerade pensionssparande utifrån min framtid
Det blev inte mer ridning för mig förrän många år senare när jag red islandshäst bl a med mina döttrar och då tänkte jag detta är livet och så vill jag leva en dag. För att kunna leva ett fritt liv när jag blir äldre så valde jag tidigt att pensionsspara och min fru och jag gick till banken och såg till att sätta av en summa varje månad, Vi älskade båda att resa och planerade sedan vi träffades 1980 inför vår nåsta resa. Förlovningsresan gick till Cypern 1981 och 1983 reste vi till Sydkorea på vår bröllopsresa.
Arbetade hårt och studerade utifrån mitt behov
På det sättet fortsatte vårt liv genom hårt arbete, resor, kvällsstudier för att bygga på med mer kunskap om företagande och ekonomi samt personlig utveckling. Inom mig har alltid funnits en lust att lära mer om mig själv och andra samt beteenden och framförallt utmana mina rädslor. Jag var tidigt medveten om att all utveckling sker genom att bryta gränserna som jag har i mitt inre för att förstå mig själv och en ofta obegriplig omvärld. Kontroll blev min trygghet eftersom jag växt upp med en mor som var psykiskt sjuk var jag alltid redo för hennes humörväxlingar.
Vad jag inte förstod var att mitt kontrollbehov ofta blev väldigt jobbigt för min omgivning eftersom jag samtidigt ville ha min frihet. Jag är van vid att inget som jag känner mig trygg med finns kvar och det kommer från min mors ständiga humörsvängningar. Jag lärde mig att leva med en kontinuerlig förändring skapad av andra men även att själv skapa innan en för mig okontrollerbar förändring sker.
Välkomnar förändringar och tar initiativ
Det har två sidor förstår jag och jag är en av de första som välkomnar förändringar. Därför att då får min kreativa förmåga utlopp och ingen ifrågasätter idéer och tankar utan är öppna för gemensam utveckling och nå resultat. Detta tillstånd varar tyvärr inte lång stund och att förvalta och adminstrera istället för relationsskapande för att utveckla en organisation är inte intressant för mig. Vid problem och utmaningar älskar jag att ta tag i dem och skapa lösningar men inte om någon annan försöker detaljstyra mig och teamet.
Jag har arbetat mycket och hårt för att nå resultat och tillbringat många kvällar och nätter för att läsa på om projektledning, inköpsplanering, lönsamhetskalkylering, logistiklösningar, SAP och andra ERP system som Scala, Maconomy osv för att bli konsult och senaste tiden har coaching legat mig närmast då jag drivs av att inspirera och se människor utvecklas och leva sina drömmar.
Mina erfarenheter från att bo på hospice och vårda min fru samt en äldre cancersjuk kvinna i hemmet har lärt mig mycket om hur sköra våra liv är också.
Bostadslös men jag fortsatte att kämpa
Sen inneboende i ett rum i Åkersberga och 2015 när jag fick jobb så kunde jag flytta till en campingstuga på 10 m2 på Tynningö.
Där bodde jag i 4 år tills jag hade betalat mina skulder och resorna till mina döttrar på Island och Nya Zeeland. Därefter flyttade jag till 3:an i Hökarängen och äntligen kände jag att det fanns plats och ett nytt liv började.
Är realistisk och tappar aldrig fokus på min dröm
Min längtan efter att leva min egen dröm och de drygt 45 år som jag arbetat och sparat lite för att kunna gå i pension vid 62 år som jag gör nu i maj ger mig en enorm känsla av frihet. När det gäller min personlighet är jag medveten om att mina impulsiva handlingar är vad som riskerat att min långsiktiga plan spricker. Jag har förlorat mycket pengar och slösat på onödiga saker men trots det lyckats hålla mig kvar med stöd av vänner och familj.
Hade jag inte träffat min vän och samarbetspartner Veronica Rebora-Arnoldt på Facebook 2013 så vet jag inte hur det hade gått. Jag hade gett upp och var arbetslös och bostadslös dessutom för stolt att erkänna mitt företag var kört i botten och mina drömmar fungerade inte som jag kämpat för. Inte förrän i april 2015 skaffade jag jobb efter att ha avslutat mitt företag december 2014. Hade skulder på ca 200 000 kr och var skönstaxerad på nästan 300 000 kr.
Med jobbet på anstalten i Norrtälje för Lernia började jag ett helt nytt liv. En resväg på 3 timmar till och 3 timmar hem från Åkersberga och senare från Tynningö kom jag igång med dagliga rutiner och betalade av 15 000 kr/per månad. Bodde inneboende i ett litet rum helt utan fönster i 1 år och sedan Tynningö i campingstuga på 10 m2 utan dusch och toalett i 4 år.
I december 2019 blev jag bjuden till Argentina av mina vänner och reste dit den 10 mars 2020 och kom fram den 11 mars och från den 12 mars var jag satt i karantän . Resan tillbaka till Sverige ställdes in 3 gånger och jag fick ingen A-kassa från 1 Juli då hade jag inte någon inkomst alls. Försökte överklaga pga covid19 men de som var fast i utlandet fick skylla sig själva! Blev riktigt arg på svenska systemet och särskilt eftersom en av anledningarna till att jag fick jobb på Lernia var att jag höll workshops om sociala medier och jobbsökning på distans.
Leva som jag lär och coacha andra
Istället för att klaga fokuserade jag på att lära mig spanska och utbilda mig till diplomerad ICF Coach med mål att certifiera mig 2021. Att certifiera mig var ett kriterium som min vän och samarbetspartner sa var obligatoriskt ifall vi skall kunna jobba ihop.
Men eftersom pandemin drar ut på tiden och jag hela tiden använder mina besparingar så bestämde jag mig för att börja ta ut min pension från Maj i år då jag fyllde 62 i april. Det har gett mig det lugn som jag behövde och lär mig både om Sveriges pensionssystem och vad dubbelbeskattningsavtal mm innebär för möjligheter. Dessutom hur det fungerar om jag startar eget företag igen.
En mycket intressant resa och kunskap som jag får och kommer använda framöver i min coaching. Nu har jag tre målgrupper som jag vill coacha:
- Karriärcoaching för att välja yrke, studier och leva din Dröm!
- Pensionerad eller nära pension och vill flytta utomlands!
- Livsstilsförändring du som vill skapa en hälsosam livsstil.
One comment on “Varför är jag fortfarande i Argentina”
Tack Christer för dina fina rader om berörde mig mycket!
Du är en kämpe, som aldrig ger upp dina drömmar och möjligheter i livet.
Lycka till med allting i Argentina.
Viaja con Dios amigo ❤️